Eat Pray Love

Läser just nu boken "Eat, pray, love" och det är en härlig resa full av nostalgi, eftersom författaren befinner sig i två länder som även påverkat mig; Indien och Italien. Jag är annars inte en person som drömmer om resor speciellt mycket. Har alltid känt att den stora resan sker i hjärtat och i relationer. Att resa i jakt på upplevelser och kickar, nej, det är inte hållbart. Inte för miljön, inte för människan.

Men jag gillar boken för att Elizabeth, huvudpersonen, är så hängiven att leva ett sant liv. Men den påminner mig också om varför jag lämnade den lyckofixerade New Age-världen. Inom New Age är det populärt att ha en guru, åka till ashrams och heliga platser i Indien och sjunga Om-na-mah-Shivaya (sanskrit för "Jag hyllar gudomen som bor i mig".) Kosten är vegetariskt, teet är kryddstarkt och kläderna doftar av rökelse. Jag var en del av den världen. Vi var alla intensivt upptagna av oss själva, inre frid, Gud, spänning och frihet. Jag känner fortfarande sympati för en del av det där, för det är en del av min andliga historia. Jag kände mig dragen och kallad till den vägen och jag älskar fortfarande utlevande dans och den känslomässiga öppenhet och bejakande livsinställning som präglar New Age-världen.

Ja, jag var tvungen att gå den vägen för att återerövra Gud. Om jag kallade Gud för Shiva eller köpte en väska med Om-tecken så kunde det Heliga ta form i mitt liv igen. Det var namn och symboler för Gud som inte var belastade av min egen kultur. I New Age driver man bort skam, skuld, synd och annat traditionellt protestantiskt tankegods. Jag behövde befria mig. Men något gick också förlorat. För i jakten på harmoni, stillhet, "bliss" så förnekar man människans villkor anser jag. För människolivet är även sorg, lidande och fulhet. Förnekar vi det, förnekar vi oss själva. Kristus förnekade inte människans villkor. Genom Kristus blev Gud människa och delade våra liv. Vår gudomlighet och vår litenhet, vår glädje och vår smärta. Vår Gud är en Gud som har sår skriver Ylva Eggehorn. Och det är en Gud jag kan tro på.