Sand i håret

Värmebölja och sommarlivet fortsätter. Fantastiskt att vara på stranden men vardagslivet med småbarn är förstås lika intensivt som vanligt. Jag är faktiskt så trött att jag inte kommer på något vettigt att skriva i bloggen. Det händer mycket hela tiden, men just nu längtar jag mest efter lugn och ro. Tids nog blir jag sugen på att dela med mig av något här på bloggen, men nu är det hallonbåtar i hela huvudet. Man blir ju helt trög i värmen. Nåja, snart kommer väl den klara höstluften och skapar ordning i leden.

Fest på Sommarvägen

Ikväll hade syrran förfest med sina vänner här och det var väldigt trevligt. Hade gärna följt med ut men jag är ensam med barnen så det går inte. Det är kul att umgås med yngre människor ibland, jag är så fast i trettioträsket där vi snackar barn och bostäder på festerna så det är skönt att få lite andra perspektiv. I natt kommer J hit igen och nu har vi semester tillsammans tre veckor! Ska bli härligt, har saknat min man när han varit borta! Eller man och man, vi är ju inte gifta. Än! Vem vet, kanske ringer bröllopsklockorna för oss inom en snar framtid? Vill faktiskt gifta mig. Jag har aldrig varit en sådan som drömt om bröllop men nu känner jag att det är dags snart. Jaja, vi får väl se när det blir.

Himmel över Falkenberg

Vi fortsätter vår semesterlunk. Barnen mår bra av barfotaliv på stranden. Syrran och jag var ute och dansade i lördags och det var härligt. De spelade "I won`t let the sun go down on me" och plötsligt var jag i Rimini 1996. Att jobba på discotek i Italien och dansa hela natten när man är arton år... vilken lycka! Jag levde i ett frihetsrus och känslan finns för alltid bevarad i mitt hjärta.

Men att dansa som trettioårig tvåbarnsmamma i Falkenberg är inte så illa det heller! Skillnaden är att man inte kan sova hela dagarna. Dessutom har jag nu slutat amma J efter 16 månader och han är inte glad när han vaknar på natten. Men jag känner ändå att det är rätt beslut att sluta nu. Det blir inte lättare om ett halvår.

E och jag var en sväng på campingplatsens lekplats och jag blev lite sugen på campingliv. Folk strosade omkring i sina foppatofflor och var skönt ohippa. Storstadens snobbiga ängslighet var långt borta. Ikväll kollade vi på Allsången. Brolle Jr sjöng Amazing Grace och det var vackert. Jag älskar Sverige.

Strandliv

Semester i Falkenberg. Vi gör inte många knop. Hade sovmorgon till klockan ett idag. Det är vindstilla vid havet, vi badar hela tiden. Men idag hittades en brännmanet som med stor dramatik togs upp på standen med hjälp av en kratta. En halv meter stor låg den på stranden som en påminnelse över att idyllen alltid är en illusion. Det var i alla fall vad jag tänkte när jag såg den.

Ikväll har vi hyrt en komedi med Owen Wilson som jag älskar, "You, me and Dupree". Jag har lovat J att alltid vara trogen förutom om jag skulle träffa Wilson. I gengäld unnar jag J Kylie Minouge, man får inte vara småsint.

Läser "Hennes mjukaste röst" av Bengt Ohlsson. Älskar Bengt Ohlsson. Kanske borde byta ut Wilson mot Ohlsson?

Inser att mitt förra inlägg var väldigt deppigt. Men jag är ingen lättsam muntergök. Det är helt enkelt inte min natur. Mitt behov av tröst är oändligt. Tron är ingen snuttefilt, men när jag känner mig som mest utsatt så litar jag på att Gud bär mig. Som nyligen bortgångna Ingela Agardh skriver i sin bok "Den största nyheten": Gud omsluter dig från alla sidor. Amen.