Bibeln...

...har jag jag närmat mig med skepsis, rädsla, nyfikenhet och respekt. Nu har jag läst en hel del, speciellt i Nya Testamentet. Jag brottas och förundras. Blir arg och fylls av hopp. Nu börjar jag förstå de som säger att något händer med en när man läser Bibeln. Det är inte lättsmält, den där Jesus är både mild och oförsonlig. Jag tänker hädiska tankar att han är en bråkstake och en översittare, men ibland golvar han mig med visdom och människokärlek. Hans absoluta solidaritet med människans villkor. Vi är alla ett i Kristus. Endast i Gud finner själen sin ro.

Vördnad

Den här veckan har lillkillen börjat dagis. Det har varit en ynnest att få vara med och skola in honom . Att se samspelet mellan de små barnen och fröknarna. Hur finstämd samvaron är. Jag beundrade förskolelärarnas arbete redan innan, nu känner jag ren vördnad. Visst, alla är inte lika bra. Det finns 20-åringar som vill tjäna pengar till Asien-resan och jobbar på dagis ett halvår. De är där fysiskt men blicken är någonannanstans. Men nu har jag mött de andra, de hängivna. Det har varit en lärorik vecka. Att sitta på en blå madrass och höra andetagen från sexton sovande små barn. Deras ansikten, så vackra, sköra, nya i världen.

Inom en människa

Människor, människor. När vi var i Sälen levde vi som sagt tolv personer i samma hushåll. Det innebär samarbete och skoj men också krockar. Inga utagerande sådana denna gång, men under ytan finns förstås en del meningsskiljaktigheter. Och vi skaffar oss roller. Gruppdynamik. I varje socialt sammanhang blir du tilldelad en roll eller positionerar dig själv som en viss typ. Sedan är varje människa så mycket mer. Clownen har en introvert sida, den starke har svagheter som noga döljs. Och så vidare, i all oändlighet. Tänker på Tranströmers klassiska dikt, att inom varje människa öppnar sig valv efter valv oändligt. Människan har djup och rymd. Ändå dömer vi ofta ytligt. Det är snålt, men mänskligt det med.

Jag är människa, precis som du. Vi finns till. Det är miraklet.

Hej 2009!

Inatt kom vi hem från Sälen där vi firat nyår med två andra familjer. Det värmer mitt modershjärta att se barnen röja loss i snön, åka skidor och fnissa tillsammans i stugan. Själv gillar jag skidåkning sådär, det är vackert med all snö men jag har inga problem med att åka pulka med lillkillen istället. Den här julledigheten har varit intensiv men det har varit roligt!

2008 var ett bra år, 2009 kommer att bli annorlunda eftersom jag ska börja jobba och bägge barnen ska gå på dagis. Min bebis är snart två år! Min tid som lattemamma är över... för denna gång åtminstone. Att kalla sig för lattemamma låter kanske lite passé, men faktum är att jag nog är en sån, älskar att sitta på café och prata i timmar. Blir väl inte så mycket med det nu när man ska jobba. Men inom kyrkan kanske man har schyssta fikapauser?