Upprättelse

Det var längesedan jag skrev. Det har varit ljust och mörkt. Midsommar i Trosa var fin. Gick en tidig morgonpromenad och kunde ana Skaparens hand. Nyponrosor vid vägkanten, rådjur som sprang över ängarna. Änglamark.

Men det här med körkortet har varit tungt. Klarade inte uppkörningen och det är väl inte hela världen men jag tog det hårt. Att inte bli godkänd. Känslomässigt var det som att bli förklarad icke godkänd som människa. Hon kunde lika gärna sagt att jag inte hade något existensberättigande. Nu dröjer det innan jag får en ny tid, väntetiderna är långa.

Men det mest sorgliga är inte att jag inte klarade provet. Det sorgliga är min sköra självkänsla. Hur jag krälar i mindervärdeskänslor. Det är sannerligen inte vackert. Jag blir samtdigt arg, vi är många som skulle behöva upprättelse, som går och tycker att vi inte duger. Nu ska jag sova men solen går upp imorgon igen. För dig och mig.

Sommarnatt

Nu är barnen och jag i Falkenberg. Det är som en utandning, här släpper jag kraven. Premiärbad! Det var varmt i vattnet och barnen gillade stranden. På vägen hem betraktade jag de små när de satt i skrindan och fnissade. Tack, säger jag bara. Tack för att de finns.

Till middag åt vi stekt rödspätta med färskpotatis och tsatsiki. Gudagott. Luften var alldeles ljummen där vi satt på verandan.

Det är ljusa bilder och de är sanna. Men sida vid sida om glädjen bor vemod, oro och tvivel. Allt finns. Människan har tusen rum. Jag går in och ut ur olika sinnestämningar. Genom mitt ljus och mitt mörker.