Nu är barnen och jag i Falkenberg. Det är som en utandning, här släpper jag kraven. Premiärbad! Det var varmt i vattnet och barnen gillade stranden. På vägen hem betraktade jag de små när de satt i skrindan och fnissade. Tack, säger jag bara. Tack för att de finns.
Till middag åt vi stekt rödspätta med färskpotatis och tsatsiki. Gudagott. Luften var alldeles ljummen där vi satt på verandan.
Det är ljusa bilder och de är sanna. Men sida vid sida om glädjen bor vemod, oro och tvivel. Allt finns. Människan har tusen rum. Jag går in och ut ur olika sinnestämningar. Genom mitt ljus och mitt mörker.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar