Vi fortsätter vår semesterlunk. Barnen mår bra av barfotaliv på stranden. Syrran och jag var ute och dansade i lördags och det var härligt. De spelade "I won`t let the sun go down on me" och plötsligt var jag i Rimini 1996. Att jobba på discotek i Italien och dansa hela natten när man är arton år... vilken lycka! Jag levde i ett frihetsrus och känslan finns för alltid bevarad i mitt hjärta.
Men att dansa som trettioårig tvåbarnsmamma i Falkenberg är inte så illa det heller! Skillnaden är att man inte kan sova hela dagarna. Dessutom har jag nu slutat amma J efter 16 månader och han är inte glad när han vaknar på natten. Men jag känner ändå att det är rätt beslut att sluta nu. Det blir inte lättare om ett halvår.
E och jag var en sväng på campingplatsens lekplats och jag blev lite sugen på campingliv. Folk strosade omkring i sina foppatofflor och var skönt ohippa. Storstadens snobbiga ängslighet var långt borta. Ikväll kollade vi på Allsången. Brolle Jr sjöng Amazing Grace och det var vackert. Jag älskar Sverige.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar