Strandliv

Semester i Falkenberg. Vi gör inte många knop. Hade sovmorgon till klockan ett idag. Det är vindstilla vid havet, vi badar hela tiden. Men idag hittades en brännmanet som med stor dramatik togs upp på standen med hjälp av en kratta. En halv meter stor låg den på stranden som en påminnelse över att idyllen alltid är en illusion. Det var i alla fall vad jag tänkte när jag såg den.

Ikväll har vi hyrt en komedi med Owen Wilson som jag älskar, "You, me and Dupree". Jag har lovat J att alltid vara trogen förutom om jag skulle träffa Wilson. I gengäld unnar jag J Kylie Minouge, man får inte vara småsint.

Läser "Hennes mjukaste röst" av Bengt Ohlsson. Älskar Bengt Ohlsson. Kanske borde byta ut Wilson mot Ohlsson?

Inser att mitt förra inlägg var väldigt deppigt. Men jag är ingen lättsam muntergök. Det är helt enkelt inte min natur. Mitt behov av tröst är oändligt. Tron är ingen snuttefilt, men när jag känner mig som mest utsatt så litar jag på att Gud bär mig. Som nyligen bortgångna Ingela Agardh skriver i sin bok "Den största nyheten": Gud omsluter dig från alla sidor. Amen.