Jag har en poesibok, kom att tänka på den idag. Mormor skrev med sirlig handstil: Herren är min herde. Mig skall intet fattas. En barndomsvän skrev: När en gång vi stora bli och vår skoltid är förbi, hoppas jag du tänker än, på din lilla barndomsvän.
Javisst gör jag det.
Mamma skrev något av Viktor Rydberg, jag kommer bara ihåg början nu: Vad rätt du tänkt, vad du i kärlek vill kan ej av tiden härjas...
Det är något rart med poesiböcker, något väldigt oskuldsfullt. Känner mig lite blödig idag och då kom dessa sentimentala poesibokstankar till mig. Medvetandet spelar sina spratt.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar