Vad tröstar man sig med när vintern är för mörk? Ja inte tränar jag pilates på vardagsrumsgolvet i alla fall. Men det är kanske något sånt som skulle göra susen.
Nä, för mig gäller två saker: godis och böcker. Igår var det Plopp, turkisk peppar och Karin Fossums "Brott". Så bra! Jag som aldrig gråter numera, mina tårkanaler är helt förtorkade, klämde ändå fram en tår av rörelse på slutet. Sänder en tacksamhetstanke att Karin sitter där i Norge någonstans och författar sådana spännande, mänskliga, mörka, vemodiga berättelser.
Det finns en strof som jag gnolar på ibland, av min ungdomsidol Rikard Wolff: "Vi reste till Italien, det var vår sista chans, att rädda våra drömmar när ännu hoppet fanns"
När allt känns för vardagsgeggigt, apelsinskal i vasken, grötklegg under strumpan, då kommer den där strofen och påminner mig. Att nu är livet. Lev det för helvete! Det handlar inte om flykt men det handlar om att inte stagnera, att inte böja nacken under alla krav, huka sig och offra sin glädje på pliktens altare.
Om jag vore Gud skulle jag skänka människan frid. Because we`re worth it.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar