Kreativ shopping?

J har målat om här hemma. Han jobbade intensivt när vi var i Falkenberg. Det blev fint. Jag är så kluven.

Å ena sidan så kan jag reta mig till vansinne på vårt ytliga samhälle, västvärldens besinnigslösa slit och slängkultur. Hur vi lever i ett oetiskt överflöd. Att ägna sig åt det egna utseendet och hemmet känns så självupptaget och futtigt när världen blöder.

Inredning och mode beskrivs även i seriösa sammanhang som konstnärligt och kreativt. Man ska "uttrycka sig" genom vad man har på sig och hur man bor. Ibland koketterar folk med sin "passion för skor" eller att shoppar på tok för mycket. Som att det är något charmigt och livsbejakande att överkonsumera. Jag är djupt skeptiskt till detta, jag längtar efter enkelhet, romantiserar klosterliv och försakelse.

Men ändå lockar det vackra. En lyxig ansiktskräm, ett vackert bokomslag... Hur mycket materialist är det okej att vara? Vad tycker du?