Alla hjältar här i mörka Norden, vi går ut och gör vårt dagsverke trots det embarmliga novembermörkret. Är inte det starkt av oss? Ja, vi har ju inget val, men ändå! Mörker, grått och snöblandat regn.... äsch, vik hädan tungsinne!
Bloggen lever sitt eget liv. Ibland kan jag tänka att jag kanske borde skriva mer glättigt här, men det vill sig inte riktigt. Mitt liv är rätt vardagligt, då blir bloggen därefter.
30 år är jag snart. När jag fyllde 20 bodde jag i studentkorridor och levde såklart ett annat liv. Undrar om det blir lika stora förändringar de närmsta tio åren? Det stormade mycket där runt 20, men vad fasen, var det inte ganska bra? Kris är bara ett annat ord för utveckling. I efterhand är jag rätt stolt över hur jag hanterade de där sköra åren, hur jag sökte nya vägar, följde min längtan.
Nu är det mer stiltje i mitt liv, inte lika mycket dramatik och det är rätt skönt. Allting har sin tid som jag brukar säga. Auf Wiedersehen!
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar