Idag pratade jag med en diakon inom Stockholms stift angående vad som krävs för att gå diakonutbildning. Hon var vänlig med något jäktad så samtalet blev kort. Men hon hann ändå säga en sak som berörde mig: "Det är viktigt att få möjlighet att följa sin kallelse". Hon sa det med sådan självklarhet och pondus, det kändes på något vis befriande. Om man är kallad till något så finns liksom inga begränsningar.
Från det ena till det andra. Woody Allen intervjuas i DN idag och pratar med härlig svart humor om människans villkor. Att alla våra strävanden, allt vackert och förfärligt som människan skapat ska förintas förr eller senare. Vi går alla en säker död till mötes. Vi sitter i samma båt så att säga. Men jag blir inte nedstämd av det, jag tycker det är vackert på något vis. Jag tror ju på en mening trots allt. Jag måste citera ur den bok som betytt mest för mig i år (Kristendom för ateister, Olle Carlsson.) Citatet kommer från den svenske mystikern Gunnar Edman:
"Bön är för mig nu att lägga fingrarna mot handleden och känna pulsslagen. Dessa är morsesignaler från universums ursprung som säger: Jag vill att du finns. Jag vill ditt liv."
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar