En liten stund har jag smitit. J sover i vagnen och det finns plikter jag kunde ta tag i. Bädda med nya lakan i sängen. Dammsuga. Förbereda kvällens middag. Men idag smet jag. Jag bryggde kaffe, tog på mig varma strumpor och satte mig i soffan med en bok. Och jag ångrar mig inte en sekund.
Att läsa är lycka. Är det något jag önskar mina barn så är det att de ska upptäcka glädjen och trösten i att läsa. Om de lär sig läsa behöver de aldrig vara ensamma.
Jag är en socialt kompetent människa, det vågar jag påstå. Jag har lärt mig hur man pratar och anpassar sig, likt en kameleont kan jag glida in i de flesta sällskap. Om jag är på det humöret vill säga. Ibland blir jag tvär och trotsig och vill inte alls vara trevlig. Det finns människor som jag kan vara mig själv inför. Det är en nåd, förstås. Då stillas oron i mitt bröst.
Nu började jag snöa in på min personlighet, det var inte meningen. Men vad jag egentligen ville säga är att när man går in i läsandet så kan man släppa alla masker och bara möta de människoöden som beskrivs i boken. Just nu berörs jag av Jonas Gardells "Jenny" och "Nu vill jag sjunga dig milda sånger" av Linda Olsson. Rekommenderas.
För övrigt är det en mörk tid just nu, vintern. Men vi ska inte låta mörkret besegra oss. Amen.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar