Varje kväll när barnen somnat har Johan och jag vårt Städrace. Efter ungefär 45 minuter har vi plockat upp leksaker och böcker från golvet, gnidit bort torkad barnmat från möblerna, vikt ihop kläder, diskat upp i köket och dammsugit grus som spridit sig från galonisar och gummistövlar till okända platser i lägenheten.
Därefter tänds ljusen, kaffet bryggs och några timmar av ostördhet väntar. Varje dag utförs denna procedur och min inre oro stillas. Min tolerans för kaos är tyvärr inte så stor som jag skulle vilja. Kunde man komma till ro med stöket skulle mycket vara vunnet. Men det kliar inombords ofta. Jag har svårt att känna harmoni i röran. Men lyfter man blicken så kan man ju faktiskt charmas av barnens framfart. Nyfikenheten, upptäckarglädjen, lekens gränslöshet. O, hjälp mig släppa kontrollen!
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar