I måndags träffade jag en präst som betytt mycket för mig. Hon arbetar på ett sjukhus och när jag besökte henne visade hon mig andaktsrummet. Solen lyste genom de vackra glasmålningarna på fönstret och jag utbrast: Vilket vackert rum! Ja, sa hon. Ibland är det allt som behövs. Att bereda ett rum.
Hennes ord stannade kvar hos mig. Som sjukhuspräst möter hon människor i yttersta glädje och i outsäglig sorg och ensamhet. Ibland är det inga ord som hjälper. Men man kan i alla fall bereda ett rum.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar