Idag var jag inne i stan och handlade lite. Jag gick där i folkmyllret och tänkte: Om hundra år är vi borta allihop, vi som idag promenerar på Stockholms gator. Nu lever vi, nu och nu. Vi lever och vi ska dö, våra kroppar blir till jord igen och våra själar... ja, bara Gud vet.
Förundras så över livet. Vardagligheten och undret. Jag fick vara med, jag är här. Liksom du.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar