Alla dessa föresatser om att vara bra, att aldrig känna att man räcker till. Kanske är det fåfängt att ge sitt eget liv så stor betydelse, det kvittar väl om jag lallar bort mitt liv, det finns ju miljarder andra som kan göra ett bättre jobb. Men nej, så får vi aldrig tänka. Våra liv är betydelsefulla och vi kan göra skillnad.
Just nu har jag två små barn som behöver mig, en vacker dag hoppas jag även göra nytta utanför den privata sfären, i ett arbete. Jag har mycket skuld över min diffusa yrkesidentitet. Jag vill verkligen ha ett vettigt jobb. Men jag är som en otämjd häst, om jag inte trivs så blir jag bångstyrig och skenar därifrån. Men om jag trivs kan jag ge allt.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar