torsdag 18 oktober 2007

Trettio år av mitt liv

30 år fyller jag snart. Jag får lätt yrsel över detta faktum. Den svindlar och suger till i maggropen. Herre Jesus, nu är det ingen pardon längre. Livet är ändligt, det är inte forever and ever och det är nu det gäller. Men jäsiken vad glad jag är att leva ändå. Att jag fick chansen! Livet kan vara så trivialt och gnetigt ibland, men ändå! Att få vara med, trampa runt på den här planeten, brottas med de stora frågorna, samsas eller bråka med de andra typerna som fick chansen samtidigt. Tack! Jag bockar och bugar inför den Store Skaparen eller den Stora Slumpen, kalla det vad du vill.

1 kommentar:

Polly sa...

Ja du, kära vän. Tiden flyger iväg. För tio (!) år sedan åkte vi runt i Italien och Frankrike. Då letade vi (eller det var kanske mest du) efter Gud i Jean le Paine. Nu bor vi strax norr om Stockholm och har sammantaget fött tre fantastiska ungar. Shit pommes frites!